Den 5 september 1587 skrevs ett viktigt dokument på Kalmar slott. Det skulle förena två riken under en kung, men resulterade i krig, intriger och maktspel. Låt oss berätta om Kalmar stadgar.
En union mellan Sverige och Polen-Litauen
Året är 1587. Kungen av Polen-Litauen har dött och en ny ska väljas. Den svenske kungen Johan III lanserar sin son, kronprins Sigismund, som kandidat. Sigismunds mor, Katarina Jagellonica, var syster till den nu döde polske kungen. Det gör Sigismunds kandidatur stark. Johan ser hur sonen kan bilda en mäktig union – hur Sverige och Polen bildar gemensam front. Men i Sverige pågår ett maktspel mellan Johan och hans bror hertig Karl. Det är en inflammerad konflikt, som bl.a. rör hertigens maktutövande, men framför allt att de står på varsin sida i religionsfrågan. Sverige har sedan tidigt 1500-tal alltmer övergått från katolicism till protestantism. Johan försöker överbrygga schismen mellan protestanter och katoliker, medan Karl vill renodla riket från påvens irrlära. Och mitt i allt detta Sigismund – som är katolik. Hans kandidatur i det polska kungavalet lyckas. Nu skrider Johan till verket med det viktiga dokumentet – Kalmar stadgar.
Kalmar stadgar skrivs under på Kalmar Slott
Dokumentet skrivs under av både Johan och Sigismund på Kalmar slott. Det består av 45 artiklar som ska reglera förhållandena mellan Sverige och Polen-Litauen den dag Johan dör. Då blir ju Sigismund även kung av Sverige. Klokt nog förstår Johan att invändningar mot Sigismunds samregering måste förekommas. Stadgarna fastställer att unionen ska bestå av två helt likvärdiga stater. De ska hållas vid sina egna lagar och deras styrelser ska inte sammanblandas. Sigismund får inte införa den katolska läran i Sverige. Dokumentet behöver få officiell bekräftelse av både Polen och Sverige och skrinläggs därför till dess hertig Karl och Sveriges riksråd skriver under. Det händer aldrig. Många frågor lämnas öppna och dokumentet vinner inte laga kraft.
Sigismund blir kung och står inför ett val
Några år senare, 1592, dör Johan III. Sigismund är nu kung av båda rikena. Samma år väljs en ny påve som skickar en ambassadör till kung Sigismund. Denne ska verka för att katolicismen återinförs i Sverige. Nu fångas Sigismund mellan två läger – ska han följa Kalmar stadgar som han skrivit under, eller ska han bemöta påven och den katolska kyrkan? Att han dessutom gift in sig i den mäktiga katolska kejsarsläkten Habsburg gör situationen än svårare. Slutligen tvingas han kompromissa. På olika sätt lovar han både svenskar och polacker, protestanter och katoliker, det de vill ha.
Konflikten mellan Sigismund och Karl briserar
Detta resulterar i inbördeskrig i Sverige – mot farbrodern hertig Karl. Trots att Kalmar stadgar aldrig vunnit laga kraft hänvisar Karl till dokumentet. Han menar att Sigismund brutit mot sitt löfte om att inte införa den katolska läran i Sverige. 1599 utkämpas slaget vid Stångebro mellan Sigismunds och Karls styrkor. Det blir början på slutet för den polsk-svenske kungen. Slutligen utmanövreras han av sin farbror och får lämna Sverige, där Karl så småningom utropas till kung. Sigismund regerar Polen-Litauen i 44 år fram till sin död 1632. Han slutar aldrig göra anspråk på Sveriges tron, som bittert har vridits honom ur händerna av hans egen farbror.